jag är en tvättmaskin

igår var mitt huvud 
en tvättmaskin
fylld med 
gamla 
och nya 
kläder
 
en 
spontanfylla
som resulterade
i
jag 
på fuktigt gräs
har 
en sådan
bakisångest
 
får ingenting 
gjort
vilken tur 
att petter
med bil
för mig bort
härifrån
om än 
bara till 
Trosa
 
 
 

Gucci

 
 
 
 
 
 
 

 
Ja tänk vad mycket roligt man kan klistra på sig själv!!
Idag satte jag en stjärna i pannan
och en glitterflodhäst på min mage.
 
Jag har bestämt att jag ska börjar le mer.
Jag behöver bara bestämma mig för alla de
dumma val de introducerade början
av sista året med.
 
En sak jag funderade på idag var hur många förlovningsringar det är
som har dammsugits genom åren. 
 
 förresten!
jag heter _ronjadb på insta ^*^

detta händer

Ja, vad händer? 
 
jag har en längre tid en dimma i huvudet. Jag föredrar att se dimma som man i Holland kallar för "witte wieven" - alltså spökliknande kvinnor. Hmm .. spökliknande kvinnor i mitt huvud gör att jag inte kan tänka klart...( nej jag lider ej av schizofreni!)
 
 + 
 
 
när jag sökte efter bild på hjärnan kom detta upp i sökresultatet:
 
http://ftorstensson.files.wordpress.com/2013/03/phpnqzmbn-png.gif
 
+
 
http://www.familjeliv.se/uimg/gallery/anonymous/5077060/phprmuee0.png
 
Jag undrar verkligen vad det är för sorts person som gjort dem där!!!! iaf inte en man!!!! helt säkert!!
 
jag har börjat skolan:
Jag hade önskat att min första dag såg ut såhär. men det gjorde den inte. 
 
Jag är även väldigt trött på att vara trött(i samband med dimman i huvet)
men som tur är har herr doktorn(som förövrigt är skitfin) gett mig piller. 
så jag hoppas snart att jag är trött på att ha överenergi igen som vanligt. 
för det här börjar bli mycket frustrerande.
 inte sånna hära piller!!det hade väll varit trevligt!!
 
Jag mindes hur jag som 9-åring var med i en hemsk lokal teater förening, förnedrades utklädd till apa i ett skyltfönster och var INLÅST där i flera timmar pga. dumma tippy fick inte upp dörren till skyltfönster!!!
 
jag har även turen att ha världens bästa tränare. Han skickade ett mail som fick det att bli lite salt i ögonen. 
Jag funderade på en sak med tårar och kom fram till att de är en av de enda sakerna ondska och godhet har gemensamt. 
då jag inte orkar så mycket. har jag orkat kolla på 90-tals romantiska komedier. de gör mig så himla glada. Jag har fortfarande inte gett upp hoppet om att kärlek kan vara som en 90-tals romantisk komedi.
Jag har som mål för i höst att se alla filmer med Meg Ryan hon gjort på 90-talet.
För hon är så mysig och påminner mig om min faster Marianne,
och jag blir lika trygg av att se på henne som när
Marianne klappade mig på magen och läste böcker in till sen natt
för jag hade så ont och inte kunde sova. 
 
Jag håller på att ordna en sådanhär för min kommande 18-års dag:
det är ju självklart väldigt kul.
 
jag grubblar
det verkar politiker också göra.
 
Denna bild får symbolisera alla mina kompisar i allmänhet. jag känner att jag inte riktigt finns till där för er som jag vill. det kanske frustrerar mig mest. men det är lite svårt för tillfället. jag ville bara säga det. för kompisar, ni är det dyrbaraste mitt hjärta har. men som timbuktu sjunger: även fast jag vet vart hjärtat sitter har jag svårt o connecta med det. de spökliknande kvinnorna i huvudet och hjärtat bråkar lite för tillfället. det får vara en någerlunda förklaring.
 
 

en del av Barbro

Barbro började leva, och dö den 1 Juli 1926 precis som alla organismer på denna planet gör. Som att en växt både börjar växa och vissna när fröt har blivit grott. Som att den nyfödda sköldpaddans kamp när den krälar sig fram över stranden till havet kan bli starten till livet, eller slutet. Precis som alla organismers födsel är förknippade med liv och död. Men.
 
Frågan är om man väljer att dö, eller leva för varje minut som går.
Barbro är inte rädd för döden. Hon väntar på den. "Det är ju det man gör" utbrast hon i ett förtivivlad rop.
 
Livet var som bäst när Barbro var nygyft. Då var hon kär och lycklig och trodde att livet skulle bli bra. Hennes illusion om att när hon var gammal skulle sitta i en fåtölj och äta praliner varje dag stämmer inte överens om dagens verklighet. Nu måste hon ju måla varje dag. Men. Hon äter praliner när hon är ledsen. Ledsamheten har ofta sitt ursprung i nostalgin. Minnen från "hemma", när Barbro som barn plockade blommor och smultron och kunde springa. "Men" säger hon. "Det går över sedan". "Man måste skärpa till sig".
 
Som liten flicka fick hon höra i klassrummet att bara hon trodde på gud så skulle allt ordna sig. Och hon bad till gud när hon låg på hennes madrass "att de skulle sluta bråka". Men de slutade aldrig bråka. Med argsinten medfödd bestämde hon sig då. Som ett argsint barn gör, bestämde hon sig, att gud inte fanns.

vilka babes

 
 

 
 
                                                                                                          
 
 
 
 
 
mkt arkivbilder som jag samlat på mig kommer ta plats här framöver..
här Fannie och Hampus en dag i somras. vilka babes.

har er så kär

 
                                                      
 
 
                                                       
 
 
 

MICA 1

 
 
 
 
 
JAG GJORDE OM BALKONGEN PÅ DET HÄR VISET
OCH JAG OCH MICA SOV UNDER STJÄRNKLARHIMMEL
OCH VAKNADE AV SOLEN
 
 
 

flickan som försvann bland vågorna

Det fanns en gång ett hav. Och en sol som skulle drunkna i havet. Och så fanns det flickan som försvann bland vågorna.

 
 Dagen hon försvann smakade klipporna salt, så som de gjort i tusentals år. Solen sjönk i kvällens hav för att komma upp ur ett morgonhav, någon annanstans, så som det gjort i tusentals år. Vågorna bullrade så som det gjort i tusentals år, och fåglarna hördes men syntes inte, så som det gjort sen evighetens början. Genom vakuumet mellan havet och jorden skapades det vita skummet, som tog det ofrivilliga språnget mot klipporna. Som havets desperata hand suktandes efter hjälp. Men. Det vita skummets språng mot klipporna hade inte alltid varit ett tecken på desperation. Den här gången speglade den bara flickans olycka.
 
 

Det fanns en flicka och hon såg havet, solen och hon smakade på klipporna. Hon var en olycklig flicka, men inte rädd. Hon skulle försvinna, men inte dö. Det är en hårfin skillnad.

 

Man vet inte hur flickan försvann bland vågorna. Man vet bara att hon försvann i det ögonblick solen lämnat ett tomrum av mjuktblått efter sig.

 

När hon försvunnit bland vågorna ylade hon som en varg under vattnet. För det var det enda för henne som verkade rimligt. Havet lät som en hand som prasslade i torkade löv. Plötsligt. Såg hon öga mot öga med ett pojkansikte. Det var i samma ögonblick hon insåg att hon kunde andas vatten. Pojkansiktet var det vackraste pojkansikte hon sett. Han hade åtta bläckfiskarmar som trasslade ihop sig bakom i bakgrunden.

Hennes ögon hade en mystik som gjorde att han aldrig ville lämna henne och han tyckte att hennes hår såg ut som fjädrar.

 

De kanske kollade på varandra i en minut, ett dygn. Men. Under vattnet finns ingen tid, så det spelar ingen roll. Ett tåg utan förare skulle susat förbi dem, om den inte stannat. När de klev på tåget förändrades vattnet utanför till is. Men. Tåget var varmt. Tåget hade flera passagerare men flickan med fjäderhår och pojkansiktet med åtta bläckfiskarmar såg fortfarande bara varandra. De satte sig vid ett bord och när flickan smakade på bordet smakade det precis det hon ville det skulle smaka. Pojkansiktet gjorde likadant men han smakade smaker, hon aldrig hade smakat. Hon skrev på en servett att hon bara trodde på djävulen. Han sneglade upp mot skylten som visade att tågets slutdestination var fjärilsdalen, innan han svarade: "det är okej. varje gång jag hör kyrkklockor tror jag att jag ska dö".

 
 

De kom fram till fjärilsdalen, det var en dal av lyckliga skratt, och de steg av. I fjärilsdalen finns 999 kyrkklockor och en grotta där fjärilen har sitt ursprung. Därför heter dalen "fjärilsdalen". Pojkansiktet med bläckfiskarmar fick flickan med en mystik i ögonen han aldrig ville lämna, att skratta sig lycklig. När de var nere i grottan kysstes de. Och mitt i den underbaraste kyss, fladdrade hennes fjäderhår på ett sätt som visade att hon inte skulle stanna.

 

En flicka vaknade upp på några klippor som snuddade hennes läppar och som smakade salt. Hon hade försvunnit bland vågorna men hon hade kommit tillbaka. Hon var nu lycklig, men rädd. Det är väll så det är. Det var en gång ett morgonhav och en sol som lyftes ur havet. Och så fanns det flickan med en bläckfiskarm i handen. (och den smakade smaker hon aldrig smakat förens nu.)


http://neb-u-losa.tumblr.com/

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
-Var tvungen att publicera ett sådant inlägg för tumblr kan ibland ge mig sånna inspirationsrus-
 idag hade jag min första intervju; med Barbro.
hon grät 3 gånger.
hon frågade, "har du lätt att få förstroende?"
jag funderade en stund.
"jag tror det"
Hon svarade, "för du ska veta att det är speciellt att du får mitt.
och där omfamnade Barbro mitt tvivlande hjärta.
precis som min tränares fru omfamnade mig länge medan hon frågade; "hur mår du nu?"
och jag sparade mina salta tårar tills efter starten på dagens triathlon hade gått,
och de blandas med ett sött hav.
för jag vill inte längre att stressen ska göra att min kropp ligger som en sten i min säng,
oförmåelig att röra på sig, på ett sommarlov.
jag vill bara ha min mens igen.
 
 
 
 

Jussi Björling

Ikväll var jag på öppen hand. det är en 2a handaffär i staden jag bor i.
Jag köpte en lp-skiva med chic.
65% av anledningen var för att jag tyckte omslaget var snyggt.
En ganska gammal man som stod framför mig i kön tyckte
det såg ut som en bild från sekelskiftet.
Han gav mig en lapp där han skrev "Jussi Björling"
och årtalen han hade fötts, och dött.
Han sa att Jussi Björling hade den vackraste rösten någonsin.
Den ganska gamla mannen hade köpt ett fotostativ,
jag frågade om han fotade mycket, han svarade "Ja".
Jag sa "tack" till honom när han gick, han svarade "hej så länge".
Jag tänkte att jag nog aldrig kommer träffa honom igen.
Tanterna i kassan blev båda nostaligska över att jag köpt en påse med bomärken.
"det påminner mig om barndomen" sa en av dem.
"men när slutar man vara barn" viskade mina läppar för mig själv. 

RSS 2.0