en del av Barbro

Barbro började leva, och dö den 1 Juli 1926 precis som alla organismer på denna planet gör. Som att en växt både börjar växa och vissna när fröt har blivit grott. Som att den nyfödda sköldpaddans kamp när den krälar sig fram över stranden till havet kan bli starten till livet, eller slutet. Precis som alla organismers födsel är förknippade med liv och död. Men.
 
Frågan är om man väljer att dö, eller leva för varje minut som går.
Barbro är inte rädd för döden. Hon väntar på den. "Det är ju det man gör" utbrast hon i ett förtivivlad rop.
 
Livet var som bäst när Barbro var nygyft. Då var hon kär och lycklig och trodde att livet skulle bli bra. Hennes illusion om att när hon var gammal skulle sitta i en fåtölj och äta praliner varje dag stämmer inte överens om dagens verklighet. Nu måste hon ju måla varje dag. Men. Hon äter praliner när hon är ledsen. Ledsamheten har ofta sitt ursprung i nostalgin. Minnen från "hemma", när Barbro som barn plockade blommor och smultron och kunde springa. "Men" säger hon. "Det går över sedan". "Man måste skärpa till sig".
 
Som liten flicka fick hon höra i klassrummet att bara hon trodde på gud så skulle allt ordna sig. Och hon bad till gud när hon låg på hennes madrass "att de skulle sluta bråka". Men de slutade aldrig bråka. Med argsinten medfödd bestämde hon sig då. Som ett argsint barn gör, bestämde hon sig, att gud inte fanns.

Kommentarer
Postat av: stina

så fint skrivet

2013-08-25 @ 15:21:19
URL: http://unisexx.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0