2 Veckor

Här kommer en version av två veckors tankekraft. 
Jag har även kreerat min första spellista jag någonsin varit nöjd med.
En typisk grej att publicera på en blogg-
en typisk grej ingen någonsin kommer lyssna på.
(-Men i fall någon gör det;
Shuffla inte- lyssna från början till slut ;-)-)
En känsla
 
 
det finns en känsla som när ögonens rörlighet inte går att kontrollera
och de vibrerar 2x för mycket i ett "kort" ögonblick.
som att skuggan aldrig kommer
komma i fatt verklighetens materia.
 

skog kan bli besprungna
skog kan rivas i ansiktet
skog kan bekräfta existens
genom att vara en förutsättning för sin existens.(ekosystemet)

 
system solsystem snacksystem synapser salig sal syrlig syrligt
somber safir systemet snackar 
sombert snackar
skit solklara systemet saneras.
sandet sandkorn.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag undkommer inte känslan av att mina minnen är för fiktiva 
för att kunna ha varit verkligt.
Den förudmjukade blicken, de juridiska termerna, ett ställes
dolda gånger bli sedda, händer luktar diskvatten, kocken
- så full av bitterhet att han hjärna stelnar till
is. På så sätt- att han till
och med inte tinar hallonen till gästen.
Den oranga moseiken.
 
Taket och en himmel av färger. syster!
Skyndar för långsamt. Ställen har olika sorters tystnad.
Trots likadan brist på ljud. Ställen som bullrar,
kan vara tystare än de platser där endast luften låter.
Jag vandrar i mörker och tänker inte längre på de
hus jag passerar, de har passerats
så många gånger att detaljer smälter till
varm smör och inte som sprakande olja.
Ja, alla de hus jag nästan dagligen passerat
i nio år,
utan att ha en aning vilka liv som finns därinne.
Det ger en konstig känsla,
som att tiden inte har vittnats.
På ett sätt- som att tiden stannat i husfasaden,
trots att den målats över med diskreta penseldrag.
 
hej! Barn! 
Scoobidoo hade varit vackert om karaktärerna inte hade haft röster.
Men rösten behöver bli hörd, sa, nån.
Synonym till ånger- 
trycker tillbaka en bitter tår.
Jag har sedan sommaren svårt att gråta.
Stängda dörrar, låsta dörrar och kall blåst
transformeras till pub och tafsade tanter,
reflexvästen matchade inget därinne,
men det gjorde Marcus fiol med en vägg.
Delfiner är det sista jag ser innan jag somnar,
Vad drömmer ni om?
 små steg- stora kliv genom systemets bidrag
till folkhälsan!: En skog med ett spår och gul belysning.
Det finns en backe som kallas galgebacken det en gång
rullade ner huvuden där ifrån- 
vi kallar den mördarbacken för svetten som skapas
när vi tar oss upp.
Det gula ljuset skapar en äcklig distans från stadsljuset.
Jag rusar genom båda för att nå en destination.
Alla människor jag någonsin haft en konversation med-
jag undrar vart ni finns.
Filosofi=frihet ?
 
Den ständiga konfrentationen med självreflektionen.
Jag undrar hur många versioner av mig existerar/har existerat.
Alla kan inte uppfatta mig på samma sätt- vem är jag då?
Några tycker om mig, några inte-
mina handlingar skapar min identitet hos andra/hos mig.
Men är mina handlingar en synonym för min identitet?
Kan man uppfatta sig själv, utan att ta hänsyn till sin omgivning?
Vad baserar jag egentligen min identitet på.
Det är som luft. Ogreppbart, osynligt, väsentlig för att
kunna finnas, existera i materiell form.
Eller?
 
Jag sa endast några få ord högt så hon
skulle presentera oss.
Ett snabbt handslag och mörka ögon 
som vittnade om något ljust.
Vem var du förutom ditt namn?
Kommer jag att träffa dig, igen? 
 
*
ps. ursäkta de extremt, fula spontana bildvalen. Några som påminner om igår,
några för ett liv sen, några från en evighet sen.

Kommentarer
Postat av: ebba

fint du skriver hörredu

2013-12-02 @ 14:07:48
URL: http://kristalldansen.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0