jobbet

 
på mitt jobb träffade jag på en man som heter Lennart.
Samma namn som min granne men puckelrygg jag brukar samtala med
om kvällarna när jag går en kvällspromenad med min hund, men det är en annan historia.
Den här Lennart var klädd i keps, solglasögon, blå byxor och jeansjacka.
Han använder ett paraplu som käpp i höger hand för han haltar på sitt högra ben.
Han påstod sig bo i Nyköpings äldsta trähus.
Vi gick förbi där, det var gult.
 
 
 
En kvinna hade på sig vita strumpor dekorerade med nyckelpigor,
ett par svarta ballerinaskor omfamnade hennes unikstrumpade fötter.
( jag vet att unikstrumpat inte är ett ord men det struntar jag i)
 
Det var två handikappade som deltog.
Hon var tjock och satt i en eldriven rullstol, han var smal och hade en,
vanlig, rullstol.
Hans framtänder var för långa för att kunna stänga munnen,
hennes kinder var prydda av fräknar i en svag brun ton.  
Han åkte snålskjuts på hennes eldrivna rullstol genom att han höll fast vid fordonets baksida,
man såg hur hon gjorde det med kärlek.
De var ett par.
Han flyttade hit från Leksand för fyra år sedan, han sa till mig,
att han inte ångrade en sekund på dalmål, jag såg hur hon log av hans ord.
Jag föreställde mig hur de hittade varandra på en dejtningssida för rullstolsbundna.
Hon kanske skrev att hennes fräknar var den del av hennes kropp hon tyckte mest om,
han kanske svarade att deras uppkomst var en fråga han ville besvara.
Eller kanske bara att hon gillade spagetthi mest i en maträtt medan han föredrog köttfärssås
och de förstod att det var en vacker motsats.
Men med stor sannolikhet  var, i så fall i fall de hittade varandra på en dejtningssida för rullstolsbundna,
det bara att de kom på att de visst båda gillade actionfilmer
och de kom fram till att de i olika sammanhang båda två sett mission impossible 2
på bio tre gånger men
konstaterade att möjligheten att de skulle kunna träffas faktiskt
var possible.  
 
 
 

en kvinna på jobbet sa till mig att hon varit änka i 3 månader. jag beklagade.

hon sa: men tro fan inte att jag tycker synd om mig själv.                                                                                    nån sa till mig att se till att du inte sitter där                                                                                                           hemma, förbittrad, väntades på telefonsamtal. du måste ringa själv.

och det må vara en klycha.                                                                                                                                     men jag tror fortfarande för många sitter hemma och väntar på telefonsamtal.                                                      och jag tror verkligen inte på det.                                                                                                                           för om det är något jag faktiskt har lärt mig är det                                                                                                         att i fall jag vill ha förändring. får jag i första hand försöka                                                                                     förändra det själv.

sedan sa hon att hon tyckte det var kul att Liv Strömqvist                                                                                     hade ett helt sommarprogram om mens. jag höll med.


orienteringsfest

 
 
 

 
 
 
för några helger sedan var jag på en orienteringsfest.
det skulle kunnat skrivits mer. men.
jag skriver bara att det var intressant. 

kid m karisma

 
 
 
 
 
 
ibland är jag barnvakt. åt kids m karisma.
 

blombusken


sommarlov hm

 
 
 
 
 
 
 
på skolavslutningsdagen blev vi fulla på morgonen men alkoholens glädje och fnitter
sköljdes bort med regnet och på eftermiddagen kröp vi ihop i Micas systers rum
med chips och godis utan sommarlovskänsla alls.
men.
glädjades åt att vi hade varandra. 

mercedes

 
 
 
 
 
 
 
 
 

Den här dagen lånade vi vår gamla mercedes och utnyttjade Agges körkort.
Vi åkte i sommarväder till havet och lyssnade i bilen till gamla kasettband. Det påminde mig om något från förr och det var fint. 
 

här står jag och är sårbar

Jag läste i min favoritbok att det är bättre att försöka och misslyckas än att inte försöka alls.
 
 
 Och jag misslyckades.
 
 
Och man kan inte komma ihåg hur man kom hem från äckliga matstället kl 03 o full 
 Och min säng kan vara fuktig av mina salta tårar
Och min kropp kan skakandes av ren utmattning omedveten falla i sömn
Och i samspel med vindens andetag som gör att löven prasslar utanför mitt fönster kan man vara i perplex över hur ont någonting kan göra.
 
 
 
 
 Men. Jag försökte.

 
 
 
Livet är vackert och ett ständigt skämt.
 

dq

om mitt liv den senaste tiden hade varit en dramatisk tonårsfilm är det nu som det är point of no return där huvudpersonen inte lyckas med ett piss
på alla plan och det enda den vill är fly från det jävla huset ta med sprit o supa sig full.
labilt, stabilt. Nu är det bara att hoppas att konfliktförlösningen sker snart.
jag är bara en hopplös människa.
va inte för hårda.
 
jesus. 

jag kanske är dum i huvet

 Det finns en plats där man är så nära motorvägen att man kan se personerna i bilarna ibland.
Jag gillar känslan av att de inte kan se mig.
Jag gillar också att ha på mig långkalsonger.
Jaja. Jag beslöt mig alltså denna kväll för att gå en vanlig promenad.
 Jag hittade en pinne.
Den gick av på hälften och det påminde mig om när ett hjärta bryts. 
Innan jag gick så tog jag med mig en tia och en femma som jag hittade.
Jag gick in på ica-maxi och beslöt att jag skulle köpa något jag inte testat innan.
Jag köpte en varsin färg av sådandär bubs fastän jag egentligen inte gillar sådan godis.
men.
jag hade ju inte testat dem innan.
Sedan tog jag en tugga av vardera för att intala mig själv
att det räckte som självdestruktivitet.
 Jag köpte även extra-strong-mint-tuggumi för att hoppas att
jag på något annat sätt kunde bli starkare av det.
Jag ville äta hela paketet men tyckte sedan det var onödigt så jag åt hälften
som för att intala mig själv att det räckte som självdestruktivitet. 
 Jag trampade med flit på mördarsniglar för jag tänkte för mig själv
att det va inte för dem där jävlarna som jag blev vegetarian när jag var 6.
Sen fick jag dåligt samvete och slog mig själv i pannan med pinnen
jag hittat för uppskattningsvis varje mördarsnigel jag trampat på.
 Sen såg jag en fin blomma och plockade den för att kunna ge till
Mange eller Johan som jag bestämde mig att gå till.
 Men. De hade visst hela trädgården fulla med sånna.
 Jag klättrade igenom deras källarfönster.
Olle och Johan spelade sånnadär datorspel som aldrig kommer falla i mitt intresse
i fall de inte innehåller en hjort och en skrattande kille.
jag menar
  Men.
Mange satte på perks of being a wallflower fast han sett den 3 gånger redan
men han tyckter
Emma Watson är så vacker och
ingen annan kunde gjort något bättre i det tillfället. 
 
Och jag sprang hela vägen hem medan jag lyssnade på David Bowie
och tror jag inte tänkte alls. 
 
*

vad gör man

 
 
läser ut kärlekens historia
 
 
ha på mig en ful hatt o hundhalsband o konstiga kläder
 
 
kan springa hitta ett fält ligga mitt i det o se män i moln
 
 
min apkonstruktion sörjer med mig
 
 
drar ofta änglakort tar fram cigg ur det tyska ciggpaketet jag hittade men tänder dem inte
 
 
spenderar för mkt tid i min säng 
 
(men jag tänker på mycket annat och världen är stor och framtiden är en mystik som både känns vacker och smärtsam)
 

fadren

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Min dramagrupp spelade upp fadren.
Jag var dr. Östermark men såg snarare ut som en Harry Potter deluxe
(`= + tjock mage och pipa).
Det blev en oväntad succé.
Det var roligt. 

RSS 2.0