dq

om mitt liv den senaste tiden hade varit en dramatisk tonårsfilm är det nu som det är point of no return där huvudpersonen inte lyckas med ett piss
på alla plan och det enda den vill är fly från det jävla huset ta med sprit o supa sig full.
labilt, stabilt. Nu är det bara att hoppas att konfliktförlösningen sker snart.
jag är bara en hopplös människa.
va inte för hårda.
 
jesus. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0